för mig var ej annan att få,
sjung vackert, i skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.
den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur eden förbannats,
är eden ett eden ändå.
Gustav Fröding
min absoluta favoritdikt sen gymnasietiden, så fin, stagnelius släng dig i väggen! haha
peace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar